Dessa kombinerade förlovnings och vigselringar är en ny variant på de ringar jag tillverkar. Nu i titan och vitguld. I damringen är en svart princesslipad diamant infattad. Svarta diamanter är precis samma material som vita diamanter med den skillnaden att de inte släpper igenom något ljus alls. En riktigt hård sten!
En tesil för bryggning av te i kanna. Tesilen ligger i våg när man silar tebrygden. Koppen under silen fångar upp den vätska som inte rinner igenom på en gång. Silen förblir i våg. Tesilen är tillverkad av silver med en knopp av bakelit.
Vigselringar som inte är likadana men ändå anknyter till varandra genom form och material. Ringarna är tillverkade av titan och svenskt rödguld. I den mindre ringen, som går att ta isär som två pusselbitar, är en 0.25 ct vit diamant infattad (TW-si). Den större ringen har en grov yta, huggen med mejsel, och ett infällt spår med rödguld.
Glad påsk önskar jag med en silverkanna något påminnande om en kyckling.
Platina är en mycket speciell metall, svår att bemästra, men värt besväret. Till skillnad från 18K guld är platinalegeringar ”renare”. Halten legeringsmetaller är bara 5% mot 25% för 18K guld. I det här fallet är metallen legerad med wolfram. Det ger en hård och tung legering.
Denna vigselring har en slät, blank insida med en grovt huggen utsida. Enkelt och elegant!
Tesilar eller snarare ”tekulor” utförda i silver med bakelitknopp. Storleken är ganska generös så tekulan räcker även till en liten tekanna.
Tekulorna är en del av den planerade utställningen ”Flergångsartiklar”. Tillsammans med kollegorna på LOD undersöker jag vilka vanliga engångsartiklar som skulle kunna ersättas av något mer hållbart. I detta fall är det tepåsen som kan ersättas.
En liten vas för endast en växt med smal stjälk. Vasen är tillverkad av silver och glas.
En ganska kraftig silverring med ett filat mönster och genombrytningar.
En liten vas av silver och glasrör. Vid sidan av finns en reservoar för vatten som är förbunden med vaserna. Ett kommunicerande kärl.
Detalj av vasen
Ordet carat kommer ifrån arabiskans ’qirat’. Det betyder litet horn men är också namnet på Johannesbrödträdets frukter. De påminner kanske om små horn? Under antiken användes fröna från dessa frukter som viktenhet vid noggranna uppvägningar. Fröna har förvånansvärt jämn vikt ca 0,19 g/frö. Med tiden har det standardiserats till 0,2 metriska gram. Carat är den viktenhet som används för att väga diamanter och andra ädelstenar.
Vad är då sambandet mellan carat och karat? Jo, under Konstantin den stores tid (300-talet e.kr) infördes ett guldmynt som var stabilt och vida erkänt, kallat ’solidus’. En solidus var slaget i rent guld och vägde 4,56, d.v.s. 24 carat. 24 karat har sedan kommit att beteckna rent guld. 18 karat är 75% rent guld. Ofta anges det internationella sättet att beteckna guldhalt, antalet 1000-delar istället för karat. I Sverige är karat dock vanligt förekommande.
Det finns varianter på historien som istället för solidusmyntet syfter till ett tyskt guldmynt med vikten 4,8 gram. Det stämmer bättre med den standardiserade vikten 0,2 g för en carat. 24 x 0,2 = 4,8.
24 karat guld i granulat
