Ibland får jag frågor om lite mer udda jobb. Lidingöförsamling hade problem med en nattvardskalk som blivit skadad och tog kontakt med mig för att få hjälp med reparation.
Då föremål av den här typen inte får flyttas hur som helst fick jag ta mig till Lidingö för att ta mig en titt på skadorna.

Troligen hade kalken åkt i backen vid något tillfälle vilket hade resulterat i att foten satt löst och det hade gått ett hål i foten, samt några mindre bucklor. Inget som inte gick att laga.

Efter att Länsstyrelsens antikvarie gett tillstånd om flytt och reparation av kalken fick jag den till verkstaden. När jag tagit isär delarna kunde jag bättre se vad som behövde göras. Det visade sig då att kalken varit lagad åtminstone en gång tidigare. Annat var väl inte att vänta med ett föremål som använts i mer än 300 år. Kalken tillverkades 1702 av Abraham Trautzell i Stockholm.

Genom att slå tillbaka metallen över hålet kunde jag täppa till det utan att behöva löda igen det. Materialet runt omkring var starkt och oskadat så det fungerade bra. Vid lödningar måste materialet värmas upp till flera hundra grader. I det här fallet var det förknippat med för många risker. Bucklorna planades ut på samma sätt. Glappet mellan fot och nod löstes genom att tillverka en ny mutter. En mutter med en fläns som fyllde ut glappet. Den gamla muttern var skadad så det fanns dubbel anledning att tillverka en ny.

Väl ihopsatt hoppas jag att den håller i åtminstone 300 år till. Tack till Åke Gradin för information om tillverkning och goda råd.