Släta ringar men ändå inte. Palladiumringar med grov yta och roséguldsringar med borstad yta. Enkelt och elegant men ändå unikt. Ett materialval som som är spännande och inte helt vanligt. Kul att lämna ifrån sig dessa ringar till kunderna!
Etikettarkiv: förlovningsringar
Titan och guldringar
Guldring med stenar
Vigselring av platina och titan
Traditioner kring vigsel- och förlovningsringar
Silver som vigselringar
Silver går också bra att använda i vigselringar. Eftersom silver är mjukare än 18K rödguld behöver dimensionerna vara något kraftigare. En slagen yta som på den vänstra ringen ovan, passar mycket bra.
Vigselringar av titan och silver
Titanringar med spår av silver. Silver är en ganska mjuk metall som inte alltid lämpar sig i vigselringar, då de bärs varje dag. Slitaget kan bli hårt. I dessa ringar skyddas det av titanet som omsluter det. Silverspåret är också en aning nedsänkt vilket bidrar till att hålla det skyddat. I ena ringen är 3 st diamanter infattade.
Ringar för bergsbestigare!
Ringarna är utformade för att tåla tuffa förhållanden. Tillverkade av titan, som i sig är en hård metall, har de dessutom en yta som i princip förblir oförändrad av tidens tand. Den grovt huggna ytan döljer alla ev. nya repor som kan uppstå när man bär dem på berget, i trädgårdslandet eller i verkstan.
Längs hela ringen löper ett, lätt nedsänkt, spår av extrarött guld. Eftersom spåret är en aning nedsänkt skyddas det från ev. repor. I damringen är en orange diamant infattad.
Vigselringar av titan och platina
Vigselringar, lika men ändå mycket olika
Ringarna är tillverkade av titan respektive platina. Formen är och ytan är mycket lika hos båda ringarna men vikten skiljer dem mycket åt. Titan är en lätt metall medan platina är en av de tyngre metallerna som finns. Just den här platinaringen är legerad med wolfram, vilket gör den extra tung i jämförelse med andra platina legeringar.
I titanringen är ett spår av rött guld infällt, i platinaringen är en prinsesslipad diamant infattad.
Titanringar med hemlig gömma
Ibland får jag lite ovanligare förfrågningar, vilket är mycket kul om det går att lösa. Det gör det oftast.
Kunderna ville ha titanringar med grovt hamrad yta, men sedan undrade de om det möjligen gick att, någonstans i ringen, få plats med en bit aska från en högt älskad, men tyvärr avliden katt. Det var faktiskt inte första gången jag fick frågan om att ta hand om kattaska, men först gången i en ring. Eftersom utrymmet är begränsat och fragmenten är små så löstes det hela med att jag borrade ett tunt hål i sidan på ringen. Där lade jag så mycket aska som fick plats. Sedan förseglade jag hålet med en guldnit som pressades på plats och fastgjordes med ett punsslag.