Metallisk trio. Maki Okamoto, Erik Tidäng och Pernilla Sylwan jobbar med hårda ämnen. Foto: Sacharias Källdén
Vår lokala tidning på Kungsholmen gästade oss i förra vecka och var nyfikna på vad vi sysslade med. Det blev en fin artikel i KungsholmenDirekt.
Läs artikeln här i ”KungsholmenDirekt”
Här kommer några bilder på arbetet med en kanna jag nyss tillverkat. Att göra en silverkanna är en ganska lång process. Ju större kannan är desto mer arbete. Jag brukar tänka att arbetstiden med en kanna ökar med kvadraten. Dubbelt så stor kanna, fyra gånger så mycket arbete.
Hela kannan är uppbyggd av plana eller enkelkrökta ytor vilket man kanske tror skulle utesluta hammararbete. Det gör det inte. Vid lödningar slår sig gärna de plana ytorna så att de måste riktas upp efteråt. I vissa fall har det varit en poäng att, mycket lätt, välva de plana partierna innan ihoplödningen med andra delar. På så sätt kan man förhindra att ytorna slår sig.
Att göra den här typen av ”monterade” kannor kräver en viss planering. Det lönar sig att göra delarna i rätt ordning. På så sätt sparar man mycket arbete. Som man kan se på bilderna så sticker kanterna ut en aning på den ofärdiga kannan. Det underlättar lödningarna då man kan placera lodet där. En bra ritning hjälper också. Läs mer
Jag ska här kort beskriva tillverkningen av två platinaringar.
Platina är ett material som skiljer sig rätt mycket från andra metaller jag arbetar med. Andra metaller kan vara olika hårda men beter sig ändå rätt lika när man bearbetar dem. Med platina är det en annan sak. Spånen vill inte riktigt lossna från ämnet när man tex. sågar eller filar. Slipa och polera kräver ett omfattande förarbete för att ge bra resultat. Platinans smältpunkt är också betydligt högre än tex. guldets, vilket kräver speciell utrustning.
Kan man bemästra allt detta så är det ett fantastiskt material att jobba med. Färgen är vackert ljust grå och tyngden skiljer det från nästan alla andra metaller. Det är betydligt tyngre än guldet, som jag jämfört det med tidigare. Läs mer
Utställningen pågår från 26 oktober till 16 november
I utställningen vill jag visa hur tillverkningstekniken inspirerar och påverkar formen. Ibland tar den över helt. Med Internetforum och tjänster som Youtube blir teknik och form tillgängliga för alla som vill vara med om att använda och utveckla dem. Detta hoppas jag kommer öka intresset och förståelsen för att tillverka saker – hantverket.
Läs mer om de olika projekten som presenteras i utställningen här.
Örhänget består av en liten rund silverdisk med en fördjupning i mitten. Formen kommer av den astronomiska symbolen för solen. Samma symbol betecknar även guld. Ett enkelt smycke tillverkad på ett lite speciellt sätt.
Med ett verktyg, särskilt konstruerat för ändamålet, har jag samlat solenergi tillräckligt för att kunna svetsa ett stift till baksidan av smycket. Med ännu ett verktyg har jag täckt silvret med 24K guld, också detta en process driven direkt av solens energi.
Genom certifikatet som medföljer örhänget blir alla örhängen unika. Där är noga angett var och när solenergin för svetsen av stiftet samlades in.
Smycket är ett försök att fånga tiden och lite solsken i en svetsfog och förvandla solens gyllene strålar till äkta guld.
Denna brosch är det första exemplet från ett projekt där jag undersöker hur man kan koppla konsthantverksföremål till modern informationsteknologi. Ända sedan 1700-talet har silverföremål varit märkta med ansvarsstämplar som lett till ett skriftligt register med uppgifter om tillverkaren. Stämpeln, tillsammans med kattfoten, var en garant för att föremålet var av hög kvalitet och innehöll den mängd ädelmetall som angavs. Sedan internets genomslag har vi vant oss vid att själva samla in information och framför allt värdera den. Med modern informationsteknologi kan mängden information ökas samtidigt som tillgängligheten underlättas.
I de gamla skåsystemet hölls många hemligheter om hantverket inom skået. Patentsystemet kom delvis till för att råda bot på detta. Teknik och ”hantverkshemligheter” skyddades under en begränsad tid av lagar, men blev sedan fritt tillgängliga. På så sätt fick fler tillgång till tekniken och kunde utveckla den. Opensourcesystemet, som kommer från mjukvarubranschen, låter användare från början vara med i utvecklingen av tekniken. Jag hoppas att även hantverket tar upp detta system. Följer man länken från QR-koden kommer man till en sida som i detalj beskriver hur broschen är tillverkad. Den som vill kan göra egna experiment med tekniken
Qr-koden, lätt avläsbar med moderna mobiltelefoner, leder till en hemsida om dess egen tillblivelse. Ladda ner en QR-kod läsare till din mobil (om du inte redan har en) och prova redan nu. Bilden ovan går att läsa av, annars kan du klicka här för att komma vidare.
Tips! Posten har en bra app för QR-avläsning, både för apple och android.
Framåt jul brukar jag få många frågor om hur man ska putsa sitt silver hemma. Därför har jag gjort ett test med fyra olika metoder att putsa matsilver. Klicka här för att komma till sidan för putstestet. Där finns även en del tips på hur du kan göra för att sköta ditt silver.
Fler och fler kunder vill veta varornas ursprung. Det kan gälla var grönsakerna är odlade eller under vilka förhållanden som ädelstenar är framtagna. Jag sällar mig nu till denna skara och ursprungsmärker energin i svetsarna på mina örhängen. Till produkterna bifogas koordinater för produktionsstället och klockslag för insamlandet av solenergi. En mulen vinterdag blir tids intervallet för energiinsamlandet längre än en solig dag i maj. Ett försök att fånga tiden och lite solsken i en svets.
Läs mer om solsvetsen här.
Under våren 2012 så har jag 
arbetat med en silverkanna. Under arbetets gång tog jag bilder i olika skeden av utförandet. Dessa har jag sammanfört till en bildserie som med text beskriver hur kannan blivit till.
Klicka här för att komma till bildserien om silverkannan.
