Labbdiamanter, laboratorieodlade diamanter eller syntetiska diamanter. Det finns många namn för dessa stenar.

Syntetiska diamanter ska dock inte förväxlas med diamantimitationer. En syntetisk diamant har precis samma struktur och sammansättning som en naturligt bildad diamant. Diamantimitationer däremot är av ett annat material. Med andra, ofta liknande, egenskaper. Ett tränat öga brukar kunna se skillnad på dessa stenar och riktiga diamanter.

Tillverkningen av syntetiska diamanter startade redan på 1950-talet, men kvaliteten var aldrig så bra att de lämpade sig till smyckestenar. Stenarna kom till användning i industrin, i borrkronor och som slipmedel bl.a. Det var först på 2010-talet som kvaliteten blivit så bra att de kunde användas som smyckestenar. Idag är det svårt att se skillnad på en diamant skapad i naturen eller i laboratorium.

Vad skiljer då en syntetisk diamant från en naturlig diamant?

Inte särskilt mycket är de enkla svaret. Priset är lägre för syntetiska stenar, 20-30% lägre än priset för naturliga diamanter. Den naturliga har vuxit fram i jordskorpan under lång tid för miljontals år sedan, de syntetiska i labb på ett par veckor. Ur ett hållbarhetsperspektiv är troligen de syntetiska att föredra, även om processen kräver en hel del energi. Några konfliktstenar är det inte tal om och tillverkningsprocessen är transparent. De stora certifieringsinstituten GIA, IGI m.fl. certifierar labodlade diamanter på samma sätt som naturliga, men benämner dem förstås alltid som ”Lab-Grown”. Andrahandsvärdet på en syntetisk sten blir dock ofta lägre än på de naturliga.

Följ länken om du vill läsa mer om labodlade diamanter